Under hösten 2013 kom Karin och Lars-Erik Skjutare i kontakt med familjen Nxumalo. Familjen består av 5 föräldralösa barn, (då i åldrarna 3-17 år), och deras farmor. Båda föräldrarna har dött i AIDS och barnen måste klara sig själva och dessutom ta hand om sin sjuka farmor.
Familjen var helt utblottad, förutom de trasiga kläder de hade på sig. Skolbarnen hade också slitna skoluniformer. De hade tillgång till tre lerhyddor i mycket dåligt skick och ca 1 ha mark. De äger inte marken, men får bruka den, vilket man inte gjort eftersom man inte hade pengar till utsäde och för att plöja marken. Den enda mat barnen hade tillgång till var skollunchen. Därutöver tiggde man eller fick hjälp av grannar för att ge lillasyster och farmor mat. I samband med regnperioden rasade en av hyddorna samman. Det var dessutom ”kökshyddan”, vilket gjorde att man nu fick tillaga den mat man fick tag i utomhus. På vintern blir det ned mot nollgradigt i denna delen av Swaziland.
Vad Swazi Children hittills gjort för familjen
De får nu extra mat, utöver skolmaten, för att få energi att kunna klara av skolarbetet bättre. Vi har betalat utsäde för att kunna så majs och bönor. Barnens skolavgifter hoppas man att en annan charity-organisation ska betala, men vi har betalt skoluniform till de två barnen som går i Secondary School.
De två kvarvarande hyddorna ska ersättas med ett hus på två rum och kök. Dessutom är risken stor att den minsta flickan, Lindelwa 3 år, bär på HIV, och ska få hjälp att komma till en läkare för undersökning för att ta reda på om hon har behov av medicinering.
Besök hos familjen i mars 2014
Vid nästa besök hos familjen, i mars 2014, överlämnades kläder till barnen, en Solvatten-utrustning och skolmaterial för att underlätta skolarbetet. Tyvärr blev det en torkperiod under sommaren (vinter i Sverige) som gjorde att skörden inte blev av den kvalitet som man hoppats på. Den extra mat som skörden skulle ge resten av året, räckte inte mer än ca 3 månader och familjen fick därför även fortsättningsvis hjälp att få extra mat. Arbetet med att bygga ett hus hade påbörjats och finansiering ordnades för att kunna färdigställa huset före vintern (sommar i Sverige). Ett intensivt arbete genomfördes för att så skulle ske. Det var en otrolig känsla att kunna ge familjen ett riktigt hus att bo i, visserligen utan el och vatten, men ändå något helt annat än lerhyddorna.
Det var fantastiskt att möta barnen och kunna se att de hade hopp för framtiden! Lilla Lindelwa fick sitt första ”gosedjur” någonsin och hon kramade den lilla kaninen och gav oss sitt första leende.
Swazi Childrens kontaktperson, som besökte familjen regelbundet, berättade att det var första gången han sett henne le. Den äldste sonen, Bongani , då 17 år, vill bli lärare och fotbollsproffs. Lindo, som var 13 år, vill bli sjuksköterska. Hon är duktig på att springa och har varit sin skolas representant i samband med friidrottstävlingar. Wandile, då 14 år, och vill bli polis. Även han är duktig på fotboll. Eftersom pojkarna inte hade några skor att spela fotboll i, så har de blivit sparkade på fötterna. Genom Karin och Lars-Eriks försorg inhandlades lämpliga skor till alla barnen och även farmor fick nya kläder och skor.
Att följa familjens utveckling har varit väldigt intressant och det har varit en stor glädje att kunna bidra till deras förändrade förutsättningar.
Hjälp oss att stödja familjen Nxumalo!
